Deppigheten smittar av sig. Känner ångest. Jag vill inte, men det är någonting som verkligen måsta göras. Åh, ibland vill jag bara trycka på skipp så allting kan vara klart, att man egentligen inte behövde göra den där grejen som gör så att man känner att hjärtat sitter i halsgropen. Är det här någon slags dagen efter ångest? Fast jag inte gjorde något dumt igår? Hoppas det inte är någon ångest som sitter i sig

Igår började kvällen med att jag åkte till Henke där jag mötte upp underbara Fabbe. Saknat B grymt mycket under den här tiden, det var väl i stort sätt jag som pratade mest under hela kvällen. Ville berätta allt som hänt under dem här senaste cirka 2 åren, men hon var söt nog att stå ut med mig, höhö. Vi satt och lyssnade på musik, drack vin, öl och cider, spelade dricklekar och tog några cigg på det. Senare kom Henke, Jocke, Grodan och Julle dit efter racingen på sveavägen, som tydligen alla var på btw? Hursom, sen kom en polare dit, vi bestämde oss för att splitta på en taxi hem. Vaknade i morse av solljus, kände som man precis hade somnat. Lika bra att gå upp. Kaffe och vatten i mängder! Gick förbi Micky runt 13.30 för att prata lite, alltid lika mycket saker vi har att säga varandra, även fast vi ses 24/7