Fan, ibland känns det bara som att allt går åt helvete. Varför kan det aldrig vara helt perfekt? Varför måste att det alltid vara någon jävla sak som ligger och gnager? Just nu känner jag att jag inte alls räcker till. Det är körkortspress, skolpress, jobbpress, + träning och att ta hand om min hund. Är det inte någon som har lite sympati? Jag är trött på att bråka om dem här sakerna, jag orkar inte. Jag blir utmattad. Idag åkte jag till farmor och övningskörde med pappa, efter det var jag så slut att jag somnade i soffan i cirka 2 timmar. Om det här inte löser sig vet jag att det blir mer bråk, mer tårar och mer ilska och jag orkar inte det. Så, nu har ni fått er ett riktigt deppinlägg. Enjoy haters