Jag vill bo utomlands, vilken kliché va? Vilken 18 åring vill inte ut och resa och upptäcka världen? Det är ju jättespännande och häftigt. Men jag har drömt om det här sen jag var runt 4 år. Vi har en lägenhet i Fuengirola, Spain och varje gång vi har åkt dit har jag aldrig velat åka hem. Den senaste gången vi var där kändes det verkligen i hela kroppen när jag satt mig i taxin att jag verkligen inte ville åka. Oftast brukar jag ha en dröm, eller snarare tro att jag vill göra si eller så - men sen brukar den suddas ut med dagarna som går och efter ett par veckor/månader är den liksom undangömd. Men den här drömmen/ det här målet - det ligger alltid kvar. Och jag tror faktiskt att om man verkligen vill något så jobbar man mot det målet hela tiden, även om man "lägger det på hyllan" så ligger det där undermedvetet och trycker på. Jag tror på att allt händer av en mening, men att man kan ändra på sitt öde om man gör något som man t.ex. aldrig trodde man kunde, eller vågade. Jag vill göra sånna här stora delar av mina mål innan jag blir för gammal, jag vill kunna sitta ner framför mina framtida barn och berätta alla mina vilda äventyr (ta det på rätt sätt..) och vara en insprationskälla som säger: att ingenting är omöjligt, vill du ha något - ta det. En insprationskälla för mig är en vän till familjen, Carina som åkte hem från Fuengirola och grät för hon inte ville åka hem, hon tog sin bil och bilade ner och än idag bor hon där. Hon har skapat sig ett liv där och talar flytande Spanska. DET är en insprationskälla för mig. Och ni som är så negativa till det här, "hur kan du vilja lämna jordens bästa land?" och lalala. Ni kan ringa mig på 072252 - eat my shit :)