För cirka 5 veckor sedan fick jag hem ett brev, på utsidan såg man att det var handskrivet. Men stressad som jag var så hade jag inte tid att öppna och läsa det då jag skulle övningsköra med körskolan.. Jag var inte alls lika ivrig som mamma var, "öppna, öppna, ÖPPNA!", och jag själv trodde endast att det var ett julkort eftersom jag skickat ut cirka 10-12 stycken. Men vad fel jag hade.. Det var ett 3 sidor långt kärleksbrev från min första kärlek Chris. Fyfan vilken nostlagi jag fick. Vi träffades när vi endast var små 13 åringar haha, ett halvår senare flyttade han till Norrland, vi försökte ett tag men det fungerade inte i det långa loppet, speciellt inte i den åldern och med tanke på att jag och hans mamma inte kom överens. Och jag kommer ihåg att vi var SÅ säkra på att vi skulle vara tillsammans hela livet. Och jag tror att om han hade stannat kvar i Stockholm, så hade vi fortfarande varit tillsamman. Men jag har inga känslor för honom på det sättet längre, men han är en av dem få människor jag verkligen litar på. För er som känner mig så vet ni att jag är väääldigt långsint om man sviker mig ;) Jag kan inte gå ut med vart ifrån  han har skrivit brevet, men jag blir rörd av att det är mig han sitter och tänker på där. Jag har inte haft tid att svara och känner mig faktiskt dum för det så ska göra det imorgon i lugn och ro när jag är pigg och vaken i huvudet. Jag hoppas bara han  är kvar där.. fyfan vad dum jag känner mig. Vet inte om han är kvar där nu, jag hoppas bara att han är okej men har kontaktat hans släkting nu och hoppas på att dem vet något :)